Självförnedringens konst

Det är kul att se tillbaka på kreativa insatser en har gjort i det förflutna, framförallt när lite idétorka råder. Så här skaldade jag i sången I'm Pathetic och den senare svenska översättningen.

I'm pathetic. I stink.
Am I hopeless? Well, let me think
for a moment. Well, duh!
It's very plain it's so.
I make them jeer whereever I go.

I'm pathetic. I'm grey.
If you're with me, the little price that you pay
is the giving up of all that's fun.
If you should see me, just turn and run.

My middle name is "Mister Dull"
and I live on Boring Street.
My wit and charms are naught and null.
Put up with me and it's quite a feat.

I'm pathetic. I'm trite.
You'll be happy at the sweet, little sight
of me walking out of your life to fail
in another town on my sorry trail.

Humanity is aptly served
when I stay clear of decent folks.
I've now lost track of those who've swerved
to dodge my fits and my corny jokes.

I'm pathetic. I chime
like a headache, like it the end of the time
of your life, 'cos I'm as bland as can be.
If there's a cloud in your sky, it's probably me.


Jag är patetisk, min fjant.
Jag är charmig som en blöt, smutsig kant
av en trottoar som sargats svårt.
Ni kan förstå att livet är hårt.

Jag är patetisk. Jag skyr
inga medel för att visa hur det pyr
i mig av nonsens, sjåp och töntigt tjat.
De gör nog bäst som dissar mitt prat.

Jag bor på Töntars Väg så klart
och sörplar ljudligt ned mitt te.
Om du är ens en gnutta smart
undvik mig om jag får be.

Jag är patetisk, min tok.
Trots att jag läser blir jag nog aldrig klok
på en värld där jag inte passar in,
för jag skyr ju mottot "Våga och vinn".

Min framtid är en tragisk bild,
en ensam bitter gammal man.
Min själ vill vara varm och vild
men den tror ej att den kan.

Jag är patetisk, ni vet,
en som träget, efter av åv gnet
har förtjänat sin plats på mesarnas fest.
Att jag aldrig gör bot, det grämer mig mest.