torsdag 16 augusti 2012

Empati och statsministerämbetet

Jag har aldrig hört någon person som förfäktat åsikten att Fredrik Reinfeldt skulle vara utrustad med någon empati. Däremot har jag hört många som har åsikten att han saknar empati. Vad betyder nu det här? Statsministerns anhängare hävdar ju att han har en mängd goda kvaliteter. Men eftersom jag inte har hört en enda av dessa hävda att han har empati, är det ganska rimligt att sluta sig till att just den egenskapen saknar han i allt väsentligt.
 
Är det viktigt att ha empati och värme när man är statsminister? Det är en angelägen fråga att ställa sig med anledning av dessa observationer. En försiktig slutsats är att det inte är så viktigt i Sverige.

torsdag 19 januari 2012

Lustig önskan från statsministern

Statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte nyligen en besvikelse över att oppositionen till hans alliansregering inte är enig. Det är en ganska lustig iaktagelse med tanke på att han dels tidigare kritiserat att SD och övriga oppositionspartier har röstat mot alliansens förslag vid ett antal tillfällen, och därvidlag insinuerat en ohelig allians, dels med tanke på att oppositionspartierna i riksdagen är fyra partier med mycket olika ideologisk förankring och tankegods.

Vi får hoppas att statsministern, om han tar sig något så ovanligt som en stund av djupare eftertanke och nyktert begrundande, kan se något positivt i att det i en demokrati är partierna själva som bestämmer vilka de ska samarbeta med, inte regeringschefen. Att kritisera andra partier för att de inte väljer de samarbetspartners statsministern önskar se, är en ny outforskad nivå av kontrollbehov som jag tror förvånar även många av statsministerns mest trogna kritiker.

lördag 7 januari 2012

Självförnedringens konst

Det är kul att se tillbaka på kreativa insatser en har gjort i det förflutna, framförallt när lite idétorka råder. Så här skaldade jag i sången I'm Pathetic och den senare svenska översättningen.

I'm pathetic. I stink.
Am I hopeless? Well, let me think
for a moment. Well, duh!
It's very plain it's so.
I make them jeer whereever I go.

I'm pathetic. I'm grey.
If you're with me, the little price that you pay
is the giving up of all that's fun.
If you should see me, just turn and run.

My middle name is "Mister Dull"
and I live on Boring Street.
My wit and charms are naught and null.
Put up with me and it's quite a feat.

I'm pathetic. I'm trite.
You'll be happy at the sweet, little sight
of me walking out of your life to fail
in another town on my sorry trail.

Humanity is aptly served
when I stay clear of decent folks.
I've now lost track of those who've swerved
to dodge my fits and my corny jokes.

I'm pathetic. I chime
like a headache, like it the end of the time
of your life, 'cos I'm as bland as can be.
If there's a cloud in your sky, it's probably me.


Jag är patetisk, min fjant.
Jag är charmig som en blöt, smutsig kant
av en trottoar som sargats svårt.
Ni kan förstå att livet är hårt.

Jag är patetisk. Jag skyr
inga medel för att visa hur det pyr
i mig av nonsens, sjåp och töntigt tjat.
De gör nog bäst som dissar mitt prat.

Jag bor på Töntars Väg så klart
och sörplar ljudligt ned mitt te.
Om du är ens en gnutta smart
undvik mig om jag får be.

Jag är patetisk, min tok.
Trots att jag läser blir jag nog aldrig klok
på en värld där jag inte passar in,
för jag skyr ju mottot "Våga och vinn".

Min framtid är en tragisk bild,
en ensam bitter gammal man.
Min själ vill vara varm och vild
men den tror ej att den kan.

Jag är patetisk, ni vet,
en som träget, efter av åv gnet
har förtjänat sin plats på mesarnas fest.
Att jag aldrig gör bot, det grämer mig mest.