SJ och känslokyla

Nyligen blev ett barn avslängt från ett SJ-tåg igen, elvaåringen som blev tvungen att gå av i Kumla trots att hon inte hade någon som kunde ta emot henne där.

Det börjar bli tröttsamt att läsa om dessa kränkningar av barns rätt till omsorg och skydd. Att slänga ut barn från tåg i städer, eller på landsbyggden, där de får klara sig själv, lita på att de har turen att träffa en vänlig främling, och inte en person som skulle kunna försöka begå övegrepp mot dem, är någonting som har skett vid upprepade tillfällen de senaste åren.

I dagens Göteborgs-Posten finns några av de tidigare kränkningarna beskrivna.

"I juli 2010 skulle 13-åriga Emma åka mellan Kungsbacka och Göteborg där mamma väntade. Hon hade köpt sms-biljett men när hon skulle visa den för konduktören hade telefonen laddat ur. Hon erbjöd sig att betala ny biljett men blev avslängd vid Lisebergs station.

I januari 2009 skulle Valentin, 14 år, resa till Vänersborg. Han hade tappat månadskortet men hoppades att kvittot skulle gälla som färdbevis. Han tvingades lämna tåget i Älvängen, en station utan vänthall, i vinterkylan.

I maj 2007 gick Linnéa, 15, av misstag på fel tåg där hennes Västtrafikkort inte gällde. Resan skulle gå till Skövde men konduktören nödstoppade tåget och slängde av henne i Floby där det inte stannade några bussar och tåg.

I februari 2005 skulle Kim, 12 år, från Borås till Göteborg. Han hade pengar till biljetten men inte de extra 20 kronor han skulle betala för att köpa biljetten ombord. Han slängdes av i Sandared och fick lifta till Borås."

I Göteborgspostens nätupplaga finns ännu fler fall av barn som blivit avslängda från tåg, bland annat detta.

"I februari 2000 upprördes många av GP:s artikel om nioårige David som skulle resa från Mölnlycke till Bollebygd men hade glömt pengarna till biljetten - 30 kronor. Tågmästaren sade till honom att stiga av vid obemannade Hindås station. Han var utan pengar och traskade längs småvägar tills han fick hjälp. SJ bad senare om ursäkt."

I alla dessa fall har barnen utsatts för fara. I vissa fall kunde de ha frusit ihjäl, blivit våldtagna, blivit överkörda eller råkat ut för andra hemskheter.

Kanske kunde detta ha förebyggts om det hade funnits en speciell paragraf i Brottsbalken om att ovanstående förfarande var olagligt när det gäller omyndiga. Men SJ själva skulle kunna ha detta som en tydlig policy.

Problemet här är både att det inte finns någon policy eller regler som förhindrar dessa kränkningar, och att enskilda individer på tågen inte har ett humanistiskt perspektiv. Till exempel skulle jag defintivt i en situation som den sista, själv hellre betalat 30 kronor för pojkens biljett än att slänga ut denne nioåring att vandra omkring desorienterad på småvägar.

Grundproblemet tror jag är att vi lever i ett samhälle som blivit så avhumaniserat att vi bara kan vänta oss mer och mer av denna typ av beteende.

Det sägs att fisken ruttnar från huvudet nedåt. Den svenska regeringen har genom sin känslokalla politik öppnat upp för kalla vindar som drar igenom landet. Med en politik som avsiktligen ökar klasskillnaderna, slår mot de som är svagast, till och med tvingar ut svårt sjuka människor i arbete som gör deras tillstånd ännu värre, kanske vi inte ska förvänta oss nåt annat resultat än att många människors hjärtan krymper och blir snålare.

Går det att stoppa avhumaniseringen av Sverige så länge vi har en regering som för en inhuman politik? Tyvärr tror jag det är svårt. Regeringens företrädare blir en slags vägvisare för folket. "Så här ska ni göra om ni vill bli framgångsrika. Fokusera på materialism och skattesänkningar. Sök egen vinning. Se det som ett svaghetstecken att ömma för de utsatta". Det tycks vara det socialdarwinistiska budskapet regeringen vill sända ut, och det verkar som om de har ett stort antal lärjungar.