Tjugo år av lycka och olycka

Det alla människor ytterst strävar efter är att bli lyckliga.

Detta är min orubbliga grundsats. Utan detta antagande skulle jag inte ha någon möjlighet att leva ett organiserat liv. Lyckomålet är den kompass jag inte kan vara utan.

Jag har varit medveten om att meningen med mitt liv är att skapa så mycket lycka som möjligt för mig och andra sedan 1980-talet då jag hade långa filosofiska överläggningar med mig själv och bestämde mig för att bli altruist.

Dessa tankar om lyckomålet har sedan besannats, stärkts hos mig när jag har träffat människor och diskuterat. I synnerhet har jag tagit intryck av stora tänkare som Deepak Chopra och Göran Hådén.

Jag har sedan några år tillbaka självskattat min egen lyckonivå. Och i dag kan jag göra ett bokslut för de senaste 20 åren.

100 procent betyder konstant euforisk.
0 procent betyder superdeprimerad.

Så håll till godo med att läsa mitt bokslut över det absolut viktigaste som finns, lyckonivån, och därmed viljan att överhuvudtaget leva vidare, att existera på denna planet.
1990 60%
1991 68%
1992 73%
1993 70%
1994 70%
1995 73%
1996 78%
1997 82%
1998 80%
1999 45%
2000 40%
2001 45%
2002 40%
2003 42%
2004 44%
2005 40%
2006 30%
2007 31%
2008 30%
2009 28%